Det fantastiska med EM Bokashi är att varje människa kan göra en riktigt stor insats för miljön, utan särskild ansträngning. 

I de flesta kommuner finns numera matavfallstunnor och papperspåsar som man ska lägga sitt avfall i. Dessa går oftast vidare till fjärrvärmeverk, där energin i dem används och blir till värmekällor. 

Problemet med denna metod är att efter det finns inget levande material kvar i matavfallet. Det är en ”död” massa. Följden blir, då avfallet inte återförs till jorden i levande skick, att våra jordar utarmas alltmer. Kretsloppet är brutet. 

Med EM Bokashi återförs istället allt levande material och alla näringsämnen till jorden och ger en fantastisk, levande och näringsrik jord - på bara ett fåtal veckor. Med denna metod bildas heller ingen koldioxid eller metan, som sker i en traditionell kompost. Anledningen är att i en traditionell kompost sker en förruttnelseprocess, där syre binds och koldioxid avges. I EM Bokashi fermenteras istället avfallet, det kan jämföras med processen där grönsaker mjölksyras eller när yoghurt tillverkas. Processen sker utan syretillförsel och det är det som är själv kärnan och som gör att allt bevaras. När hinken öppnas efter ca tre veckor luktar det inte mögel utan syrligt och fräscht!

Om du har trädgård eller odlar kommer du själv att se resultatet. Växter och djurliv frodas, mår bra och blir friska och motståndskraftiga mot angrepp och sjukdomar. Jag gjorde ett experiment den första sommaren jag hade EM Bokashi, i två odlingslådor där jag hade samma jord i övrigt. I den ena grävde jag ner min EM Bokashi och i den andra odlade jag som vanligt. Skillnaden blev häpnadsväckande! Allting blev dubbelt så högt, och gav väldigt mycket mer avkastning. Jag kommer speciellt ihåg tomatplantorna, det blev tre gånger så många tomater och de fortsatte att ge under en lång period efter att de andra hade gett upp. 

Gräver man i jorden där man haft i EM Bokashi hittar man massor av tjocka, välmående maskar som vi alla vet är bra för växterna. Trivs de så har man gjort rätt. 

Det finns många sätt att göra EM Bokashi på. Vill man göra det på allra enklaste sätt, investerar man i två Bokashihinkar och Bokashiströ. Då är det bara att sätta igång att fylla hinken under vasken efterhand. När den ena jäser (3 veckor) så fyller man på den andra. Under tiden får man supernäring av vätskan som man tappar av med kranen från den jäsande hinken, till krukväxterna, träden eller någon annan växt. Detta kallas även för kompost-té och är stort i England. 

Vill man så kan man istället köpa en vanlig hink med tättförslutande lock, finns på byggvaruhus mm, och borra ett litet hål längst ner och själv sätt i en kran. Det viktiga är att det är lufttätt och att man kan tappa av vätskan som bildas under jäsningsprocessen. I början gjorde jag det ännu enklare, tog en stor tunna med lock, lade ca 10 cm sågspån i botten och lät det jäsa där. Det gick, för det mesta, bra. 

Man kan också spara pengar genom att göra sitt eget EM Bokashiströ - läs här!

Har man ingen trädgård går det att gräva ner sin EM Bokashi i närmsta park, skog, äng eller varhelst det finns jord - vilken koloniträdgård som helst skulle fröjdas. Då är man del av en gerillarörelse som är på de goda bakteriernas sida, och kan med gott samvete känna att man gör en stor insats för miljön. 

Här är en historia om en av våra första upptäckter med EM:

Vi hade hört talas om det här med EM, det var för tolv år sedan, och behövde ett medel att förbättra vår komposttoalett med. Den luktade för mycket.

EM gjorde jobbet med den och vi blev förstås mera intresserade och började prova hela kittet med köksbokashi, odling och rubbet. Nu hör det till saken att vi några år tidigare hade fått en redan då gammal men praktfull och renrasig Hedemora Tupp till våra hönor. Den levde gott och väl med vår lilla hönsflock fast åldern tog ut sin rätt och det livsglada galandet tystnade. Det gick en sommar och en vinter utan tuppens morgonfanfar.

Det föll sig naturligt att testa vår EM Köksbokashi på honom. Frugan gav honom en rejäl portion av det här EM-komposterade köksavfallet och si! Redan nästa morgon var det full koncert och av en kaliber och uthållighet som frestade mig att göra slut på mästergalaren. För mig och hela familjen upplevde vi det som tämligen mirakulöst. Han levde för all del inte så länge i alla fall. Höken tog honom senare samma sommar. Dock, han fick en värdig sista tid.

Denna tupphistoria utgör en del av vår övertygelse och bidrog till att vi kommit att grunda Greenfoot år 2005 för att sprida EM i Sverige efter bästa förmåga.
mvh Kai Vogt Westling

Här finns EM Bokashi

Här finns Bokashihinkar